Spårvagnar och Stockholm - Vad är det som är så svårt???

I morgon ska landstingsfullmäktige i Stockholm besluta kring Cityspårvägen i Stockholm. Efter många turer bland annat på grund av finanskrisens effekter så har man fått ändra upplägg till en upphandling enligt försörjningssektorn. Därför måste beslutet tas om enligt de nya förutsättningarna.

Det man nu då beslutar om är första etappen av en "Cityspårväg". I stort går det ut på att förlänga Djurgårdslinjen från Norrmalmstorg upp längs Hamngatan mot Sergels Torg. I ett senare skede ska den förlängas vidare ut på Kungsholmen förbi Fridhemsplan och ut till Hornsbergs strand.

Det glädjer mig att Stockholms stad inser att spårvagnstrafik behövs (fast i Stockholm är ju ordet spårvagn tabu, där är det spårväg som gäller...)Den här linjen kommer framförallt lätta på trängseln och trafikstockningen ut mot djurgården och man kan ersätta alla bussar som nu mer eller mindre kör på led bakom varann med spårvagnstrafik som kan köras med ungefär en tredjedel av avgångarna med samma kapacitet.

Nu gäller det bara att man fortsätter med att konvertera blåbusstomlinjerna till spårvagn, i synnerhet fyran som med 60 000 resande per dag är Sveriges i särklass mest belastade busslinje.

Spårvagn är ett komplement till tunnelbana. Den enkelhet och lättillgänglighet som spårvagnen ger, i synnerhet i förhållande till kostnaden, kan inte tunnelbanan ge.

Oavsett borde förlängningen av tunnelbanan till Karolinska (och vidare till Solna) genomföras likaså den så länge uppskjutna och förhalade utbyggnaden från Kungsträdgården till Nacka.

Underlaget och beslutsförlag till fullmäktige finns här