Vem har egentligen kapacitetsbrist - Infrastrukturen eller operatören

Det talas ofta och brett om kapacitetsproblem på järnvägen, i synnerhet i storstadsområden. Ofta brukar då problemet och skulden läggas på infrastrukturen, att spåren är för få, för dåliga etc. Sällan är det någon som tar upp den andra aspekten, operatörernas kapacitet. Därför tänkte jag göra det nu!

Att det är ont om plats och trångt på spåren är jag den första att erkänna. Det jag däremot inte köper är att det enbart ses som ett infraproblem och att ingen ifrågasätter fordonstillgången hos operatörerna.

Ta till exempel Öresundsbron. Här kör man tre gånger i timmen Öresundståg plus tre extra avgångar (i ena riktningen) i högtrafik. Ett Öresundståg, eller fordonstyp X31K/ET är 78 m, består av tre vagnar och har 229 platser. Tågsätten går att koppla ihop flera stycken. Maximal lämplig längd är tre enheter, alltså nio vagnar och 234 meter. Då har man 690 sittplatser. Lägger man till stående kan ett sådant tåg svälja 1000 personer.

I dagsläget finns det 84 tågsätt till förfogande för Öresundstrafiken. Det ger alltså en teoretisk möjlighet till 28 trippeltåg, i praktiken med avdrag för verkstadsbehov etc kan man få 25. För att trafikera Malmö-Köpenhamn-Helsingör i full längd så skulle det gå åt 11 trippelsätt. Vad är då problemet undrar du? Jo, nu har man i Sverige kommit på att köra dessa fordon inrikes så långt upp i landet som Göteborg, Kalmar och Karlskrona. Och då är fordonen åtgångna och oftast många mil från Öresundsbron. Som om inte det vore nog så går vissa rena lokaltåg i Skåne med detta material, förvisso i singel, ett tågsätt, men enbart den åtgången motsvarar två trippelsätt. Lägger man till behovet som förlängningen av brotågen in i Skåne åtgår behöver man i princip dubbla den tidigare nämna siffran 11 trippelsätt. Nu kör man inte fullängd hela dygnet, långt ifrån.

Innan man börjar skrika om kapacitetsproblem och att "någon" måste betala mer spår, borde man som trafikhuvudman och beställare se om sitt eget hus. Den dag man kör fullängdståg över Öresundsbron större delen av dygnet och dessutom har möjlighet att göra detsamma inrikes kan jag hålla med om att kapacitetstaket är nått.

Motsvarande resonemang kan föras för sträckan Malmö-Lund, där utbyggnad till fyrspår varit som ett mantra som framhållits i årtionden nu. När man kör den längd på tåg som är möjligt så är det ok, men att som idagsläget köra många tåg under högtrafik med ett tågsätt av öresundståg eller pågatågsmodell (78 respektive 49 meter) och sen klaga på ont om plats är att bita sig i svansen.

Jag tycker att ett fyrspår vore välkommet det erkänner jag, men man kan göra mycket med befintlig kapacitet. En första början är att köra långa tåg. För att göra det måste man då givetvis köpa fordon så att de räcker. Inte bara stå med armarna i kors och vänta på mer spår.....